tisdag 13 mars 2012

Speltid och skoltid

I dagens DN berättas det om forskning som visat att barn i Sverige läser allt sämre, något som delvis beror på ökat datoranvändande. För flera av oss som jobbar med utbildningsvetenskap är detta ingen nyhet, vi har hört om detta samband länge. Det hela är ganska enkelt, datoranvändning i barndomen, vi kan anta att i dessa åldrar handlar det mycket om spel, tar tid från andra fritidsintressen exempelvis läsning. Det är inte orimligt att spelen också tar tid från andra fritidsaktiviteter, spel är en ytterst tidsödande fritidssysselsättning. Spelare anser att 15 – 18 timmars speltid är ett kort spel. Ändå motsvarar detta den tid det tar att se hela Jacksons filmtrilogi om Ringen, TVÅ gånger. Flera spel är mer tidsödande än så, själv la jag 50 timmar på Skyrim och det var säkert i underkant. Vi skall inte tala om MMO-spel där man mäter speltid i dygn.

Hur vuxna väljer att spendera sin fritid är helt oproblematiskt. När comic book guy i Simpsons inser att han skall få en bomb i huvudet utbrister han: ”I've spent my entire life doing nothing but collecting comic books... and now there's only time to say... LIFE WELL SPENT!” Fine, det är en position jag kan förstå, en del gillar golf, någon dansband andra spelar spel. För att citera den legendariske serietecknaren Robert Crumb: ”Allt kan inte vara till för alla”. Låt folk välja. Självklart. Jag köper detta. Med vuxna.

När det kommer till barn är det en helt annan sak. Precis som det är självklart att man skall låta vuxna själv välja vad de gör på sin fritid är det lika självklart att man inte ger barn denna valfrihet. Föräldrar har det självklara ansvaret att styra barns fritidsintressen så att det blir mångsidigt och utvecklande.

Alla barn kan inte göra allt men visst är det rimligt att man som barn får prova en mångfald av saker. Själv anser jag att en barndom bör innehålla saker som att testa en idrott av något slag, spela ett instrument, skapa bilder själv, se en teaterföreställning, se bra filmer, besöka bibliotek, gå på museum, höra en livekonsert, övernatta i tält, spela bra brädspel, spela bra datorspel och naturligtvis många och rika läsupplevelser.

Alla barn får dock inte detta och det är då skolans roll blir central. En god skolgång kan aldrig ens komma i närheten av vad trygga hemförhållanden innebär för ett barns utveckling MEN den kan erbjuda mer eller mindre rika lärprocesser. Det är här den senaste diskussionen om surfplattornas roll i skolan blir så intressant. Särskilt i ljuset av dagens DN-artikel. Om det är en sak som de allra flesta barn i dag INTE missar så är det IT och digitala spel. När vi nu vet att fritidskonsumtionen av dessa delvis sker på bekostnad av läsandet blir slutsatsen att läsplattan skall in i skolan ytterst märklig. Vi har en företeelse som barn ägnar massor av fritid åt och den naturliga slutsatsen är vi skall ha MER av detta i skolan? Evangelisterna som predikar IT i skolan brukar hävda att det är viktigt ur demokratisynpunkt att alla får tillgång till tekniken men nu är det ju knappast detta som den växande generationen inte får, det andra saker som får stryka på foten, bland annat läsning.

Mot denna bakgrund gör mig tanken på förskolebarn som sitter med surfplattor och klickar runt i någon bokstavsapp, som påstås vara pedagogisk av de som säljer den, direkt illamående. Ur en demokratisynpunkt borde naturligtvis den tid barnen är i skola och förskola fokusera på det som barnen inte får hemma. Något är ruttet, känner ni hur det stinker? Liksom lite jäst med en ton av torr cider. Ruttna äpplen.

9 kommentarer:

  1. Jag undrar hur du ställer dig till utmaningen att, som jag förstått det, forskningen om läsning framför allt fokuserar på den sortens läsning som utgår just från boken som artefakt. Längre texter, på papper. Om man inte också inkluderar den sortens läsning vi gör och använder i vår vardag, kortare texter, internetorienterad läsning och så vidare, så minskar ju validiteten för forskningen en smula just i fråga om angreppet mot ipads. Det är så klart ett problem att läsningen av längre böcker minskar, om det nu är så, men om annan läsning skulle visa sig öka, exempelvis, vore det ju också intressant? Med begränsad fakta i målet blir det ju svårt att dra något direkt samband mellan ipads i förskolan exempelvis, och frågan om läsning.

    Ytterligare en frågeställning rör den om din breda aversion för appar. Visst är 97% av alla appar som skapas i syfte att vara lärande rent ut sagt skit. Men ett och annat guldkorn förefaller det finnas, bland annat sådana som just handlar om skrivning och läsning för yngre barn. Jag tänker då exempelvis på appen Skolstil. Om en förskola bibehåller mängden läsning som de gjort tidigare, men också utökar tiden med exempelvis användning av appen Skolstil för läsning, ljudning och skrivning, är det då inte en positiv utveckling? Är det inte, väl använt, ett verktyg som, i likhet med boken, pennan, färgkritorna, vattenleken och allt det andra viktiga arbetet, med stor sannolikhet är till gagn för barnen?

    SvaraRadera
  2. Hej Jonas!
    Jag undrar; Vad får dig att tänka att barnen sitter på förskolan sitter och klickar runt i appar som PÅSTÅS vara pedagogiska? Eller VET du att det är så?

    I de fall jag har tagit del av förskoleverksamhet där surfplattor används har jag upplevt att det är ypperligt medvetna pedagoger som noga väljer vilka appar som används utifrån ett lärandeperspektiv. Och, de finns där dessutom som goda pedagoger för att, till skillnad från den genomsnittlige föräldern (gissar jag) ställa frågor, visa på samband och utmana barnens tankar vidare i ett lärande utifrån vad de upplever vid surfplattan.

    Vad barnen däremot använder på hemmaplan är sannolikt i vissa fall en annan historia. Jag har t.ex. själv blivit uppringd av säljare när mina barn var mindre som ville sälja pedagogiska program till datorn med argumentet "För du vill väl inte att ditt barn ska ligga efter när det kommer till skolan?" Blev ingen affär den gången kan jag säga :)

    Mvh Kristina

    SvaraRadera
  3. Jag som ser hur iPads används i skolvardagen i Ystads kommun ställer mig mycket frågande till din bild av användningen av dem.

    Det är de skapande apparna som lockar oss mest, rätt/fel-apparna mindre. (Skolstil har vi använt på PC i flera år med lyckat resultat.)

    Jag hade gärna sett dig utveckla dina tankar och besvara Carls frågor. Han ställde precis de två frågor som jag skulle vilja ställa till dig.

    Vill poängtera att jag, precis som du, vill ge mina och andras barn en mångfald av upplevelser och "saker", där rika läsupplevelser är en av de viktigaste. Jag förstår dock inte varför användning av iPad skulle motverka detta? Läs gärna mitt senaste blogginlägg om just detta: http://thornström.se/?p=5471

    MVH
    Joachim Thornström, IT-samordnare i Ystads kommun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall försöka ge ett sammanfattande svar till er alla tre. Först vill jag säga:

      Jätteroligt at ni kommenterar, tack!

      Först: Läsforskning är inte mitt expertområde men jag känner till att det är så att man mäter läsförmåga utifrån ”traditionella kriterier”, så visst, det går att säga att det finns vissa problem med konceptet ”läsning” och att mätinstrumenten inte helt mäter.. vad skall vi kalla det.. ”nya, digitala läsprocesser”. Som jag ser det är det inte här frågan om något litet doktorandprojekt med 100 deltagare utan forskning som bygger på rejäla sampels där det faktiskt inte går att förklara bort hela sambandet med metodologiska argument.

      Jag vet inte om de använder surfplattor till att klicka runt planlöst nej men jag är emot iPads per se i förskolan :D Jag förklarar varför nedan.

      Som jag ser det har vi fundamentalt olika sätt att se på lärande och utbildning (ledsen om jag drar er över en kam här).

      Att åstadkomma lärprocesser är för mig inte ett problem. Jag vågar påstå att vi vet ganska tydligt hur lärandet sker, det är en realitetsanpassning. Lärande handlar om att lära sig hantera sin omedelbara miljö och då avser jag även ens sociala miljö. Vilka vi blir och vilka kompetenser vi utvecklar är en effekt av vilka miljöer vi har omkring oss och vilken typ av ”tryck” dessa miljöer utövar på oss. Växer man upp i ett hem där föräldrar har ett gott språk diskuteras kommer man att utveckla en god verbal förmåga för att kunna delta. Skolan är bara en av alla miljöer som vi anpassar oss till och en som faktiskt har förvånansvärt lite inflytande över vilka kompetenser vi utvecklar. En av de mest centrala lärprocesserna i skolan är att lära sig att hantera formella utbildningssituationer. Dock är skolan helt central för dem som har mindre rika miljöer runt sig i det övriga livet.

      Här tror jag vi ser på det fundamentalt olika. IT är för många it intresserade pedagoger en ny arbetsform, en metod man använder för att lära barn ANDRA saker, som exempelvis den idiotiska idén skriva på tangetbord för att lära sig läsa, eller använda ”pedagogiska program”.

      För mig är IT en del av vår sociokulturella miljö, något vi kommer att lära oss hantera bara genom att vara i det. Om ni hittar en enda unge som 2020 inte kan IT så handlar det om en Kasparhauser som vuxit upp i en låda i skogen och då är problemet knappast att detta barn inte kan IT.

      Man lär sig läsa genom att läsa, det var det Dewey menade med Learn by Doing (det mest missuppfattade citatet någonsin i pedagogiken). Problemet är alltså inte lärandets metoder, problemet är INNEHÅLLET i de miljöer enskilda barn har omkring sig och vad som krävs av dessa miljöer för att eleven skall utvecklas. Förväntningseffekter kan inte underskattas. Det är här skolmänniskor är lurade för de får höra att de är lösningen på problemen och att det är deras ansvar att ungar växer upp med fattiga kunskaper. Samtidigt förändras livsvillkoren för barn fundamental idag. Att begära att skolan skall hantera detta är som att begära av sjukvården att alla skall bli friska. Vilka säljer denna svada? Ja självklart de som 1) Nedrustar välfärdssamhället 2) Tjänar på att sälja pedagogiska "holy grails" (med äpplen på)

      Vi lever i metodernas tidevarv där vi tror att ”rätt” metod kan förändra skolans effektivitet och vad vi gör är att vi hela tiden devalverar skolans innehåll. Det är här jag ser it-baserat lärande och idéer om att använda IT för att lära sig andra saker. It har en självklar plats i skolan för det är de verktyg vi idag använder i samhället men jag ser överhuvudtaget ingen anledning till att förskolebarn skall använda surfplattor, särskilt inte när studier visar att den ökade it-användning på fritiden drar ned läsförmågan. Högläsning I say!! En klassisk fin liten pärla som inte heller kräver äppleprodukter.

      För övrigt läser min 10 åring just nu Flugornas Herre men han kan inte knyta skorna för han har haft kardborreskor för länge…

      Radera
  4. Jag kommer att utveckal begreppen metod och innehåll i en egen separat bloggpost.

    SvaraRadera
  5. Tack för svaret Jonas, men många frågeställningar kvarstår innan jag kan acceptera de breda penseldragen i dina resonemang.

    Jag vill i denna kommentar fokusera på surfplattan och dess vara eller inte i förskolan som enskild frågeställning.

    Din argumentation, grovt förenklad, och så som jag tolkar den, utgår ifrån att barn och unga läser mindre (böcker) och av detta skäl ska man inte ha surfplattor i förskolan. Utifrån ditt sociokulturella perspektiv kommer barn ändå hålla på med "IT" och därför finns inte något ytterligare behov av att ha detta i förskolan. Har jag misstolkat dig hoppas jag att du kan upplysa mig vidare eller peka på var i din text en annan tolkning står att finna.

    Jag har ytterigare följdfrågor jag gärna ser besvarade för att bättre förstå ditt resonemang.

    1. Anser du att barn och unga lär sig all den "IT" de behöver på sin fritid?

    Vad jag förstått är ett av de bärande argumenten för IT i utbildningsmiljör att tillhandahålla kunskaper, vilka är svåra att tillgodogöra sig utan IT, vilka barn och unga anses ha behov av i sitt kommande vuxna liv. Det kan röra sig om allt ifrån att förstå och tolka text, bilder och annan media till mönster och systemigenkänning, källkritik och programmering.

    2. Du ser inte att IT i förskolan kan ha andra bärande funktioner än läsning?

    Rimligen går det att läsa också på en surfplatta, och inte bara ur produkter av trä. Men utöver läsning är en surfplatta också ett objekt som går att använda till så många andra saker, såväl till nytta för ett pedagogiskt arbete, som för administrativa uppgifter på förskolan. Det kan handla om allt ifrån räkning, arbete med barns spatiala förmåga, kartläsning, foto, att enklare dokumentera barns utveckling, lekar och annat inför föräldrasamtal genom film, ljud, eller bild. Att göra time-lapse filmer som belyser barns utveckling inom olika områden är ett funktionellt sätt att synliggöra barnens tillvaro och utveckling i de fall utvecklingen är långsam och inkrementell. Svårt att göra utan motsvarande teknologi. Vidare finns en mängd applikationer som löser många klassiska icke-pedagogiska problem i förskolan, så som interaktion med föräldrar, elevhälsovård, administration och dokumentation etcetera.

    Visst går det att göra många av dessa arbeten, vare sig de är pedagogiskt inriktade eller administrativt, med hjälp av kartotek, pärmar, reservoarpennor och pergament. Men med dagens krav på förskolan vad avser exempelvis administrativa uppgifter, många av utgångspunkterna i den 2010 reformerade läroplanen för förskolan innebär att tillgången på exempelvis en surfplatta (vars batteritid och snabba av/på funktionalitet möjliggör för effektiv användning i förskolan) är en bland många viktiga aspekter av dagens förskola.

    Vidare har du inte svara på min fråga om du anser att det är svart/vitt och ett nollsummespel. Jag vågar tro att ett professionellt arbete med surfplattor i förskolan inte påverkar förskolans arbete med läsning. Utan att veta, och medveten om att det ser oerhört olika ut på förskolor runt om i landet, vågar jag ändå påstå att mängden läsning troligtvis inte förändras till det sämre i förskolor som inför digital teknologi. Snarare tror jag det motsatta.

    Det är ett stort problem att läsning i barns fritidsmiljöer minskar, om det nu är fallet. Jag kan föreställa mig att det också föreligger en socioekonomisk skillnad i vilka som läser mycket kontra lite i hemmiljöerna också, vilket torde innebära, om min analys är korrekt, att alla insatser, såväl analoga som digitala, som kan göras i förskolan för att stärka barns läsning är till det bästa.

    SvaraRadera
  6. 1. Ja, att lära sig IT är inget problem i normalfallet.

    2. Jo man kan göra massa med saker med surfplattan och den kan säkert förenkla PEDAGOGENS vardag med administration och dylikt, men då är det ett helt annat argument, effektivisering det vill säga billig och inte BRA skola. Där är vi ense. Men värdet av Time-lapse filmer för 4-6 åringar ser jag inte. I den åldern händer så galet mycket i ungarna och världen är så spännande i sig att de gott kan vänta med teknik. Fånga en gräshoppa och titta på den i förstoringsglas istället för någon hypad animation från nation georaphics lärresurs. Det finns ingen anledning till att allt vi använder i vuxenvärlden skall presenteras i förskole åldern, varför skall det vara så? Det finns tid för detta senare i livet.

    Nollsummespel, jag förstår inte riktigt vad du avser men enkelt uttryckt tiden är begränsad i skolan, man måste göra ett urval av aktiviteter så ja, i den meningen kan pedagogiska appar och spel ta tid från annat.

    Sedan måste kan man fråga sig vilken sida som är FÖRENKLAD. Som jag ser det är det kanske inte en förenkling att se de makrostrukturella sambandens genomslag på den konkreta praxisnivån. Man kan säga att tilltron till att en teknologi som inte ens fanns för 5 år sedan skall förändra barndomen är mer en förenkling. Min sambo påpekade att jag är så svart-vit i min argumentation här på bloggen. Hrmpf.. Tydlig, vill jag säga, det är i den intrasslade dimman av argument som ninjan gömmer sig, du vet spelaren som tar loot som den inte har rätt till.

    SvaraRadera
  7. Här en utvikning av svar 2 ovan.

    Mina reflektioner berörde såväl pedagogiska som administrativa funktionaliteter. Av dessa har du primärt fokuserat på de senare. Jag får anta att du också ser andra pedagogiska vinster av surfplattor än just läsning alltså? :) Vad gäller det senare resonemanget om effektivisering så målar du upp en bild av att denna skulle vara direkt skadlig för barnen och personal. Att teknologisk effektivisering per automatik leder till en försämring. Det får mig att fundera om inte annan teknologisk utveckling som trätt in i förskolans domäner, av "administrativ" karaktär, också ska läggas på en sådan lista. Jag tänker då närmast på torktumlare, tvättmaskiner, spis, elektriska lampor, rinnande vatten och andra högt stående tekniska verktyg. Det är få barn i världen som är förunnade dessa tekniska godheter, påbjudna av deras statsmakt. Är dessa också administrativa billigheter? Jag vågar påstå att merparten av teknisk effektivisering för personal i förskolan innebär att personalen kan lägga en större del av sin tid på aktiviteter med barnen. Det finns inte någon koppling mellan exempelvis införande av surfplattor i förskolan och minskad personaltäthet, så vitt jag vet. Det är i min mening fullt möjligt med effektivisering, med hjälp av teknologi (såväl tvättmaskiner som surfplattor) som är både billig och bra. Bra i meningen både bra ur ett administrativt perspektiv, som för förutsättningarna att bedriva god pedagogisk verksamhet. I ljuset av detta är det därför rimligt att konstatera att en surfplatta mycket väl kan vara ett verktyg, tillsammans med många andra, som gör det möjligt för förskollärare och barnskötare att bedriva en högkvalitativ verksamhet.

    SvaraRadera
  8. Den här artikeln ger dig i alla fall delvis rätt i någon liten aspekt. Har dock bara att göra med läsning, och inte med förskolan. Bra läsning. :)

    http://healthland.time.com/2012/03/14/do-e-books-impair-memory/?iid=hl-main-feature

    SvaraRadera