tisdag 2 oktober 2012

Vad nöjesfältet kan lära oss om lärande och litteracitet

Sällan har jag sett mina barn så engagerade och motiverade som vid det årliga besöket på Liseberg. Efter att den dryga tusenlappen i inträde och åk-pass betalats rusar ungarna vilda och entusiastiska in i parken. Där kan de sedan stanna till stängningsdags och då får man dra dem därifrån. Som pedagog är det inte utan att man reflekterar över den enorma skillnaden mellan barnens motivation inför ett besök på nöjesfältet och en skoldag. 



Tänk om man på morgonen fick se sina barn rusa iväg till skolan med sådan glädje! Det slog mig då plötsligt: Att man faktiskt via nöjesfält skulle kunna hitta någonting som skolan skulle kunna utveckla, det tror jag inte så många har tänkt på. Tivolikonstruktörer måste nämligen vara världens bästa pedagoger eftersom de lyckas få barn att vara engagerade i timmar. Vad kan då skolvärlden lära sig av nöjesfältet? 
  • Betalning motiverar. Till skillnad från nöjsfältet är skolan gratis. En avgift på 500/dag skulle ge såväl elever som föräldrar en känsla av hur viktigt det är att få ut det fulla värdet av en dag.
  • Intensiva, korta höjdpunkter. Till skillnad från skolan har nöjesfältet en struktur av lång väntan innan man får en intensiv upplevelse. Här skulle skolan kunna införa stationssystem med 5-minuters lektioner. Dessa föregås av långa köer vilket bidrar till att skapa en förväntan hos eleverna som stärker den intensiva lärupplevelsen.
  • Starka teman. Flera nöjesfält tematiserar sin upplevelse med plastdinosaurier eller slottsmiljöer i frigolit. Skolans arkitektur är i jämförelse stel och saknar denna kraftfulla dramaturgiska inramning. Vidare är de anställda utklädda till fantasifigurer och interagerar med barnen genom tydliga rörelser. Här skulle skolor kunna lära mycket. John Bauer-koncernen kunde exempelvis ha personal utklädda till troll som med vaggande rörelser kommunicerar med eleverna. Detta i en konstgjord skogsmiljö uppbyggd av glasfiber och dekorationer med air-brushade sagomotiv.
  • Enbart snabba kolhydrater i matbespisningen. Ersätt kostcirkeln med spunnet socker, avslagen läsk och halvsmält mjukglass. 
  • Sensomotorisk överstimulering. Alla lektioner bör ske i rum som snurrar eller gungar. Pedagogen kan med fördel hänga i knävecken under instruktionen och om möjlighet finns kan man spruta in vatten i lokalen så att eleverna lämnar lektionen genomblöta.

För att skolan skall kunna möta en generation som växt upp i upplevelseindustrins tidsålder är det viktigt att anknyta till elevernas erfarenhetsvärldar. Jag har hört, från en man som hade vit rock, att de nya barnens hjärnor är annorlunda och därför kan de inte tillgodogöra sig information stillasittande genom böcker. Om nöjesfältet skapar engagemang där barnen stannar till 22.00 borde skolan i varje fall kunna få elever att stanna till 20.00 på kvällen. Detta vet jag helt säkert, även om jag inte studerat det, för jag har sett mina egna barn gå på nöjesfält och snackade en gång med han som står i garderoben på lisebergsteatern. Dessutom så har jag en akademisk titel, så det så!

Jonas - Direkt ifrån Twilight Zone







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar