torsdag 8 november 2012

Tänk att få slippa IT i undervisningen - Från eldsjäl till trött toffelakademiker


Jag älskar att undervisa. Det finns få saker som är så tillfredsställande som att se hur en student eller doktorand får den där glimten i ögat när plötsligt nya perspektiv öppnar sig för dem. Det är dock alldeles för sällan jag ger några kurser annat än enstaka inslag på forskarutbildningsnivå. Därför såg jag fram emot att vara kursansvarig för distanskursen Spel och simulering som miljöer för lärande som går nu under senhösten (anm: det är för sent att söka till den i år). Kursen ges både på ett program för IT och lärande och som fristående kurs. Jag fick dock höra från de som jobbat tidigare med kurserna att de fristående studenterna sällan dök upp. Jaja, så kan det vara tänkte jag och byggde kursen med ambition och glädje.

Upplägget var enkelt. Studenterna kommer in en gång i början av kursen för en heldag, de får en introföreläsning men framförallt prova en rad spel. Sedan får de under kursens gång lösa ett antal uppgifter där litteratur kopplas till de spel de har testat och de erbjuds handledning över Skype. Enkelt och lättarbetat tänkte jag, det blir mycket tid till innehållslig korrespondens med de studenter som är intresserade. Dessutom vet vi från forskning hur viktigt det är för att undvika avhopp i distansutbildning att man träffas någon gång fysiskt och jag vill faktiskt ha åtminstone ett tillfälle när jag möter studenterna ansikte mot ansikte.

Så fint tänkte jag. Det visade sig inte vara så enkelt. Distansutbildningssystemet var uppbyggt så att när studenterna antas så läggs de in i den plattform som används. Där genereras en automatisk e-postadress åt dem. Denna kan man byta ut när man loggar in på plattformen. Den enda kontaktinformation jag har till studenterna är denna auto-genererade adress.

Är det någon som ser ett problem här? De som går på programmet som fristående kurs vet inte om att de har en adress i systemet. Kanske inte så märkligt att studenterna som går kursen som fristående inte dyker upp. All min information till dem svävar i cyberrymdens vakuum. Även programstudenterna får informationen alldeles för sent eftersom de måste logga in i plattformen innan jag ser deras mail.

Det enda jag hade önskat var en mailadress, eller till och med en vanlig postadress. Istället innebär detta fantastiska distanssystem att flera studenter inte kan komma på den fysiska träffen och det har inneburit timmar av enskilt e-postande om hur man skall lösa det för dem som inte kommer etc. Jag hade gett mycket för att få ge en campus-kurs, se studenterna i ansiktet och berätta för dem om spelbaserat lärande. Tänk att det fanns en tid när retoriken var att distansutbildning egentligen inte var en fråga om ekonomisk rationalitet utan hade pedagogiska möjligheter. Dessa moderna Hermods brevkurser kallades då fina saker som: open, flexible och blended learning. Fina omskrivningar för vad som alltid kommer att vara undervisningsformer vilka är underlägsna det direkta samtalet.

P.S. Om du är antagen som fristående student på kursen Spel och simulering som miljöer för lärande så är det en fysisk träff imorgon 9.30. Jaha, du måste jobba för att informationen når dig för sent? Du får väl va lite open and flexible.

Jonas direkt från the Twilight Zone