onsdag 4 december 2013

Festen som inte vill dö - Ett kåseri om PISA, utbildningskonsulter och trollkarlar


Redan första veckan på lärarutbildningen hörde jag berättelsen om de dåliga pedagogerna. De dåliga pedagogerna, sades det, var de som nu jobbade i skolan, de som hade ålderdomliga sätt att tänka och de som trodde på förmedlingspedagogik. Genom sin auktoritära undervisningsfilosofi kunde man till och med ifrågasätta de dåliga pedagogernas människosyn. De dåliga pedagogerna var det gamla. Vi lärarstudenter var det nya, vi var hoppet, vi skulle lära oss målstyrning, vi skulle jobba i en skola där man inte satte etikett på elever med något hemskt betygssystem, alla kunde få godkänt bara man jobbade med andra metoder än förmedling. Hur vår lärarroll exakt skulle se ut var ganska förvirrat, ett tag skulle vi inte bli lärare utan ”handledare”. En sak var dock glasklar, vad vi än blev skulle vi inte bli som de gamla, dåliga pedagogerna, de med 30 år i yrket. Tidsandan kan sammanfattas i ett citat från en fortbildningsdag om ny teknik i skolan. Fortbildaren, vars presentation i princip gick ut på att visa bilder på sin egen dotter framför en dator, sammanfattade sitt budskap med orden ”I tider av snabb förändring är erfarenhet snarare en barlast än en tillgång”.

Jag vet inte hur många gånger jag sedan dess har hört historien om det gamla mot det nya, de ålderdomliga undervisningsformerna och drömmen om en skola där varje elev förverkligar sina egna drömmar trots de dåliga pedagogerna.

Berättelsen borde egentligen ha tonat ut nu. Det borde inte gå att fortsätta driva den här sortens argument. Parallellt med pedagogikvärldens uppgörelse med förmedlingspedagogiken har ju också resultaten i den svenska skolan rasat, något som nu i den senaste PISA-undersökningen är ett fullkomligt faktum. Den där gamla skolan, den var ju, som Natanael Derwinger uttrycker det, världens bästa skola fast det visste inte de som gick i den. Nu står vi här med resultatet av det nya. Festen är över. En galen fest som har gått helt överstyr. Det ligger utbrända lärare på alla soffor. En elev har drabbats av eftertankens kranka blekhet över sitt skolval och gråter i ett hörn. En skolledare har låst in sig på toaletten. Friskolekoncernerna gick tidigt. De trashade så mycket de orkade, snodde med sig spriten och drog. Nu har alla glömt att de varit här. Skolinspektionen försöker att börja plocka bland tomglasen men utan hjälp är det ett tröstlöst företag. Och mitt i förödelsen står ett gäng som vägrar att inse att det är över. Trots att klockan är fem på morgonen och solen börjar gå upp står de och dansar till en ABBA-skiva någon har letat fram. Det är en brokig skara aktörer som envisas med att berätta historien om den där gamla dåliga skolan som i framtiden kommer att bli den nya bra skolan. Skolutveckling är för dem kopplad till teknikimplementering. De kallar sig utbildningskonsulter och innovatörer, de drömmer om öppna utbildningslandskap där elever sitter i saccosäckar med en laptop i knät och förverkligar sig genom entreprenöriellt lärande.

Att samtala med dessa aktörer är ett hopplöst företag, ”Hallå, kan ni sänka Dancing Queen, ni vet väl att litteraturutredningen visar att svenska elevers nedgång i läsförståelse kan kopplas till ökad datoranvändning på fritiden? Vi kanske ska fundera lite innan vi skaffar surfplattor till alla förskolor?” En partykonsult med pannbandsslips tittar roat på mig, ”Det stämmer inte, det är bara för att de inte mäter digital literacy”. ”Vaddå” svarar jag, ”det där är ju en ren spekulation, det vet du inte. Om du skall bemöta en empirisk studie kanske du skall komma med andra empiriska resultat eller engagera dig i en ordentlig metodkritik”. Men de hör inte, pannbandsslipsen diskuterar med sin konsultkollega om de skall åka till BETT-mässan, Settdagarna eller både och. 

You're a teaser, you turn 'em on
Leave them burning and then you're gone
 


Partygänget har en egen trollkarl som gör trick för dem när de träffas. Hans bästa och enda trick heter SAMR-modellen. Det är en skolutvecklingsmodell som handlar om hur man får ut mest effekt av teknikimplementering. Modellen är enkel. Om man gör pedagogiska uppgifter med ny teknik på ett sätt som inte kunde göras innan denna nya teknik fanns, då får eleverna högre resultat. Nya uppgifter får inte bara vara ersättningar för gamla, de måste vara omdefinierade uppgifter. Partygänget applåderar. Men vänta?! Blir effekten av en uppgift större om den inte var möjlig i ett tidigare historiskt skede? Betyder det att effekten minskar när det kommer ännu nyare teknologi? Innan chatten fanns kunde vi kommunicera i text via brev. Vi kan utföra brevskrivande med mailande, men då ersätter vi bara en uppgift.  Chatt är en unik kommunikationsform som inte var möjlig tidigare, alltså skulle den ha större effekt än mail. Men så kommer sociala medier. Nu kan vi göra saker vi inte kunde göra innan med chatt. Att använda chatt är ju då inte längre en omdefiniering, betyder det att dess effekter på elevers resultat blir mindre när det kommer nytt? Det låter märkligt? Och vad menas med effekter? Det är väl knappast samma färdigheter man utvecklar av att interagera med olika teknologier. Är det inte snarare så att man lär sig olika innehåll? Kan man verkligen tala om ökad effekt på samma skala med så olika uppgifter? Det där låter märkligt. Konsekvensen blir ju, att det nya per definition alltid kommer att vara bättre än det gamla? Har ni någon forskning på det där?

Jag sa har ni någon forskning på det där?

Hallå…?

Har ni NÅGON FORSKNING PÅ DET DÄR??????



 

You can dance, you can jive, having the time of your life

5 kommentarer:

  1. Jag applåderar... länge! Åt dig!

    SvaraRadera
  2. Håller med.... Det finns tydligen ingenting som är så "ute" som det som tidigare var "inne". Gäller såväl i modesvängen som i skolsvängen.

    SvaraRadera
  3. Jag älskar det här inlägget, Support och humor är precis vad vi stackars lärare behöver just nu.

    SvaraRadera
  4. Helt suveränt! Precis så här känns det för en arm förälder som ska försöka hitta en skola med lrare som INTE tillhör partygänget utan gtt hem för att utvilade nästa morgon förmedla kunskap ( hu så hemskt!) till sina elever. Finns den kvar någonstans?

    SvaraRadera