tisdag 4 februari 2014

Kroksmark fälld för vetenskaplig oredlighet


I oktober 2012 gick professor Tomas Kroksmark, bland annat känd som en frontfigur i arbetet med en skola på vetenskaplig grund, ut i media (Dagens Eko) med forskningsresultat om spel och lärande. Som spelforskare blev jag intresserad och sökte upp källan, studien Den sofistikerade instruktionen – datorspelens pedagogik, publicerad i Didaktisk Tidskrift (DT), en publikation som Kroksmark själv var redaktör och ansvarig utgivare för och som beskrevs vara fackgranskad. Min bedömning var att studien var så bristfällig att det fanns anledning att initiera en kritisk diskussion. Då studien inte engagerade sig alls i den tidigare forskningen på området fann jag det även märkligt att den hade passerat vetenskaplig fackgranskning, det vill säga genomgått en opartisk bedömning av sakkunniga forskare i området.

Tillsammans med Carl Heath skrevs ett debattinlägg i Pedagogiska Magasinet. Debatten blev efter ett replikskifte en metadiskussion om vetenskaplighet. Kroksmark skrev i sitt svar:

“Kritiska vänner kan vi aldrig få nog av. Sådana är forskningens villkor. Av kritiken krävs emellertid att den är rättvisande, lika öppen och ärlig som forskningen själv ska vara. Det är ett minimikrav. Om kritiker som Linderoth och Heath inte accepterar de villkoren, kan det ju bli hur kul och galet som helst.”

Det visade sig, när Carl och jag skulle följa upp debatten att artikeln ändrats efter publicering och tillägg gjorts i resultatet. Något som gav intrycket att Kroksmark själv kontrollerade publiceringen i DT utan insyn från sakkunniga. DT rankades av NSD, den norska databas som flera universitet och högskolor använder sig av för att bedöma kvalitén på en publikation, som nivå 1 (där 2 är det högsta). Detta system används för att ranka forskares publikationer och avgör bland annat hur medel fördelas över fakulteter och institutioner. NSD rankar endast fackgranskade publikationer. Att en artikel är fackgranskad är också centralt vid bedömningen av doktoranders arbeten.

Under debatten väcker jag frågan på bloggen om den aktuella artikeln är fackgranskad. Jag får svar från Kroksmark i ett mail: ”Du frågar om Den sofistikerade instruktionen är sakkunniggranskad. Svaret är ja.” Ett rakt svar som jag fick nöja mig med och därmed betrakta det hela som avslutat. Det gjorde dock inte ledningen vid Högskolan i Jönköping, Kroksmarks arbetsplats. En anmälan gjordes och en utredning om vetenskaplig oredlighet påbörjades.

Igår den 3 februari 2014 togs beslut i detta ärende. Beslutet sammanfattas i protokollet för ärende Dnr 13/60-239 med följande formulering:

”Tomas Kroksmark har agerat vetenskapligt oredligt i samband med att publiceringarna i Didaktisk Tidskrift av artikeln Den sofistikerade instruktionen – datorspelens pedagogik då den utges för att varit granskad av ett redaktionsråd, trots att sådan granskning faktiskt inte skett”

I motiveringen till beslutet kan man läsa:

”Då uppgifterna om fackgranskning av redaktionsrådet visat sig vara oriktiga kan Oredlighetsnämnden endast konstatera att Kroksmark – i samtidig egenskap av forskare, artikelförfattare, redaktör och ansvarig utgivare – publicerat sina egna artiklar (Artikelversion 1-3) på ett för läsaren vilseledande sätt, såtillvida att artiklarna utgetts för att ha varit granskade av ett redaktionsråd trots att en sådan granskning faktiskt inte skett. /…/ Enligt Oredlighetsnämnden är det en fråga om en klar överträdelse av de regler som gäller för forskares yrkesverksamhet. Med anledning härav och mot bakgrund av de sakkunnigas principiella uttalande finner Oredlighetsnämnden att Kroksmark agerat oredligt i samband med forskning.”  

Det blir inga påföljder av beslutet, något som motiveras med att Kroksmark under processen lagt ned DT. Frågan som kvarstår är dock vad detta innebär för alla övriga medverkande i DT. Dessa författare undrar naturligtvis om deras texter kan stå kvar i publikationslistor som fackgranskade. Hur vetenskapssamhället ska hantera en situation där texters vetenskapliga status förändras flera år efter publicering är för mig oklart. Vad betyder detta för bedömningen av forskarstuderandes arbeten? Är det ens möjligt att reda upp den ekonomiska biten med hur anslag felfördelats? En version som framförts av Kroksmark är att vissa artiklar är att betrakta som fackgranskade men inte alla. Något som motsägs av Oredlighetsnämndens beslut där Kroksmark själv skriftligen uttryckt det som att DT aldrig varit en av ”vetenskapssamhället erkänd tidskrift” (trots rankingen i NSD från 2004). I beslutet står det:

“Kroksmark har i yttrande till Oredlighetsnämnden skriftligen bekräftat att inte någon av artikelversion 1-3 granskades av DT:s redaktionsråd före publicering. Som motiv för att sådan granskning inte skett har Kroksmark uppgett dels att DT inte är någon av vetenskapssamhället erkänd tidskrift (varför granskningar inte krävs), dels att texterna är publicerade av misstag av Kroksmark och att de förelegat som arbetskopior på nätet samt dels att redaktionsråd aldrig granskar artiklar”

Regeringen har tagit beslut att inrätta ett skolforskningsinstitut som skall starta i september 2014. Givet Kroksmarks engagemang för praktiknära forskning skulle jag gissa att han kan vara en kandidat för detta. Jag hoppas att han i så fall accepterar vetenskapens krav på öppenhet och ärlighet. Annars kan det bli hur kul och galet som helst.


3 kommentarer:

  1. Fällningen gäller publicering av en artikel. Detta efter uppmärksammande av besynnerliga omständigheter som Jonas förtjänstfullt redogjorde för. Problematiskt är emellertid att Kroksmark på personalgenomgången på HLK den 3 februari sade att: ”Jag är Didaktisk Tidskrift […] Man kan ha fått intryck av att Didaktisk Tidskrift är fackgranskad […] Didaktisk Tidskrift har publicerat omkring 500 artiklar. Av dem är cirka 15-16 artiklar peer reviewade”. Detta ger 3% av de publicerade artiklarna. Övriga 97% uppges alltså vara icke fackgranskade. Huruvida detta stämmer med de uppgifter och det intryck som tidskriften lämnat är upp till var och en att bedöma.

    Med anledning härav väckte jag då frågan till Anita Hansbo, rektor vid Högskolan i Jönköping. Jag känner nämligen till minst en avhandling som helt bygger på publiceringar i Didaktisk Tidskrift. Anita Hansbo svarar då att det är viktigt att notera att avhandlingar kvalitetsgranskas av examinator och betygsledamöter. Hon pekar också på att avhandlingen är en publikation som står tryggt för sig själv genom den primära kvalitetsgranskning som sker vid examination i forskarutbildningen.

    Detta är helt korrekt i teorin, men i praktiken är situationen alltjämt problematisk. För att godkännas att gå upp till disputation förutsätter nämligen läroverken (med olika regler vid respektive högskola) att en viss andel av artiklarna är fackgranskade. Rekommendationerna för detta skiftar från läroverk till läroverk. I detta specifika fall föreligger alltså en betydande risk att ingen av de i avhandlingen ingående artiklarna är fackgranskade, då endast 3% av artiklarna sedan tidskriftens start har granskats.

    Fällningen gäller en artikel. Nu finns det drygt 499 kvar att ta ställning till. Var och en som har författat en artikel i Didaktisk Tidskrift och fått den godkänd för publicering bör således undersöka och eventuellt ompröva huruvida den skall betraktas som fackgranskad eller ej.

    SvaraRadera
  2. Usch så sorgligt för alla som har publicerat sig, arkivet är ju borta med.

    SvaraRadera
  3. Hej Håkan - En sådan kontroll som du efterfrågar är kanske inte enbart tråkigt för enskilda. Den kanske i många fall är ogörlig eftersom det kräver av författare att de kan genomskåda ett system för värdering och publicering som är långtifrån transparent och definitivt omdiskuterat. Det är över tjugo år sedan LaFollette i Stealing into print radade upp exempel på hur tidskrifter skapar gräddfiler, granskare förhalar granskningsprocessen till förmån för kollegor som kommit fram med liknande resultat och så vidare.
    Tidskrifterna skyddar sig också från kritik när det gäller hur de upprätthåller kvalitet. Casadevall och Fang visar i artikeln Retracted science and the retraction index att cirka två tredjedelar av alla tillbakadragande av artiklar egentligen handlar om forskningsfusk men att tidskrifterna inte följer upp. Till de tidskrifter som har många sådana tillbakadragande hör flera av de högrankade. Errami och Garner visar i en artikeln "A tale of two citations" hur tidskrifter misslyckas att skydda sig mot självplagiering och falsk replikering. En stor del av artiklarna i Medline klassificerades som självplagiat.
    Det är inte så enkelt att se igenom vad tidskrifter egentligen gör och vad de är. Många finansiärer vill ha publiceringar i OpenAccess-tidskrifter, men vad är det för tidskifter. Jag själv och många av mina kollegor har erfarenheter av reklammejl från sådana tidskrifter. De uppger att de har peer granskningar ibland att det är double-blind. I vissa fall tar de betalt för processen alternativt för publiceringskonstande. Våra ersättningssystem och krav på avrapportering är ju utformade så att de kräver publicering. Det är naturligvis frestande att välja sådana tidskrifter. Samtidigt får man lätt misstanken att de tusenlappar som betalas garanterar en publicering.
    Jag är enig med dig Håkan om att det är viktigt att försöka hålla kontroll över hur jag presenterar meriterande arbeten. Men det är en tidskrävande process som nödvändigtvis involverar frågor om förtroende. Så var det väl med Didaktisk Tidskrift. Innan fallet nystades upp kände väl få skäl att tvivla. LaFollette och många andra visar att vi har skäl att tvivla även på tidskrifter med höga rankingtal. Men rankingindustrin är affärsdrivande och det sätt den bedriver sin verksamhet och de intressen den stödjer kan ifrågasättas. Jag har kollegor som säger att det naturligtvis är drömmen att bli publicerad i Science och Nature men samtidigt att det inte är där "riktig vetenskap" publiceras.
    Var går gränsen för mitt individuella ansvar. Det finns säkerligen saker i min publiceringslista där klassificeringen kan ifrågasättas. Samtidigt är jag inte helt säker på hur jag ska klassificera. Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad om tidskriften inte är vad den utger sig för att vara. Jag har kollegor som skickat in till vad de uppfattat som bra tidskrifter. De har kontrollerat tidskriften genom att följa diskussioner om den. De har kontrollerat med sin nämnd om det är okej att publicera i den. Till slut har de valt att dra tillbaka sina artiklar.
    Så jag får väl slutligen stämma in i Jonas, med ett litet tillägg. Det är sorgligt för alla som publicerat sig i god tro. Frågan är bara om de skall dra samma slutsats som Håkan. Det är väl enkelt att ta bort kategoriseringen granskad från just den tidskiften. Men sen återstår en stor mängd tidskifter vars status också diskuteras.

    SvaraRadera